Inom oss alla finns en berättelse.
På olika sätt finner vi vårt eget sätt att berätta. Begränsas utrymmet för vårt berättande mår vi inte bra.
Egentligen handlar det väl om brist på lyssnare. Oftast har vi dock någon i vår närhet som hör på oss när vi vill berätta.
Vår levnadsberättelse växer fram och kapitel läggs till kapitel.
Ibland händer det ofattbara, det som inte är tänkbart. Då kan det vara bra att ha en neutral lyssnare utanför kretsen av familj och vänner, en professionell lyssnare som kan härbärgera de känslor och tankar som känns outhärdliga eller behöver formuleras om till något begripligt, något som kan sörjas.
Eller så behöver man ibland bara få sortera upp litet i sin historia, sammanfatta det som varit för att hitta en meningsfull väg framåt. Det är vanligt exempelvis vid övergångar mellan olika faser i livet.
Inte minst är det viktigt för oss att få berätta hur vi vill skapa vår framtid.
”Över hela världen”
Ernst Billgren, 1990
Moderna Museet i Stockholm
Längst upp detalj från mosaikverket.